Resebloggen;

Hej.

Planen för avresedagen var att inte jäkta på morgonen.

Hugo skulle få sin långa morgonrunda.

Vi skulle äta frukost i lugn och ro.

Resterande packning fick ta sin tid.

Vi behöver inte köra ända till Svendborg, det sade vi till varandra mest för att övertyga oss själva om att vi visst kunde ta det lugnt.

Jo, hej du!

Så här blev det. Klockan 11:24 kom vi iväg från JJ's Däck där de bussiga killarna kollade lufttrycket i däcken eftersom jag aldrig kan komma ihåg vilket tryck det skall vara och att man numera ofta har högre tryck än vad som anges i bilens instruktionsbok. Den pausen var inräknad i vår lugna strategi.

Sedan lunkade vi på utmed E6, fikarasten gjorde vi också i lugn och ro. Passerade Öresundsbron och Köpenhamn, fortfarande i den stilla förvissningen om att vi inte alls var jäktade och måste nå Svendborg.

Här ser vi Öresundsbron till vänster och Stora Bältbron till höger

Nu närmade vi oss Stora Bält............och vad hände? Jo, vi fick upp vittringen på att Svendborg kanske inte var så långt borta i alla fall. Vi skulle väl hinna dit i god tid?

Den välbekanta otåligheten gjorde sig påmind igen.

Nä, stopp nu! Vi måste äta också. En lämpligt placerad väggrill lockade oss att stanna.

Röd pölse var vi tvungna att äta av sentimentala skäl. Men tanken på att köra på lite extra kom igen så vi avslutade måltiden. Kastade ut allt och drog iväg. Över Stora Bältbron och se där, där fanns det ju en mindre väg som gick mer rakt på. Den tar vi. Nu var vi verkligen igång, igen (pust & stön).

Det där med mindre vägar är inte alltid ett så smart drag. Alla som kört på landsbygden, var som helst utan i de värmländska skogarna vet att byarna ligger staplade på varandra och de är utrustade med farliga gupp, konstiga hastighetsgränser, lokalbor, traktorer, kor med mera. Genvägen här blev alltså en senväg.

Skam den som ger sig, vi hade fortfarande en rimlig chans att hinna före 18:00. Jag gillar ju kurviga vägar.

Men någon i Svendborg gillade inte oss. Denna någon tände alla rödljus när vi kom och skulle köra genom staden.

Klockan 18:07 var vi framme. Men ett telefonsamtal fixade in oss på campingen. Nu kunde vi använda resten av kvällen till att gå ned i varv och ha lite självrannsakan.

Men eftersom vi håller på och lär oss att vara mer tålmodiga och sakta ned vårt tempo tar vi en pausdag imorgon, onsdag.

Torsdagen, som vi skulle ägnat åt slottsbesök, blev vilodag. Som du ser på bilderna här ovan var det så hög luftfuktighet att det blev ogenomförbart med ett slottsbesök. En lugn dag till skadar ju inte. Då hann vi med att finjustera färdplanen fram till Calais. Många stopp och vilodagar, nu får vi se hur vi hanterar det, ha ha.

Fredag den 31 då blir det slottstur till Egeskov Slott. De har en fin veteranbilssamling också.

Några fler bilder, bland annat resvägen som Agneta önskar sig och några lastbilar förstås, klicka bara så blir de större.

Efter att ha planerat resan under lång tid är vi nu klara för avfärd.

I morgon, 28 augusti, kör vi söderut och är borta till senast 4 november. Vem vet, vi kanske ledsnar på resandet och åker hem tidigare. Det får framtiden utvisa.

Det första stoppet blir ett par dagar på Fyn där vi besöker Egeskovs Slott som lär vara sevärt både interiört och exteriört. Ett fordonsmuseum finns också vilket gläder mig.

Resans mål är Blanes i norra Spanien, vägen dit är lång men vi har gott om tid. Vi kommer att sakta rulla genom Danmark, Tyskland, Holland och Belgien för att komma till Kanalkusten, Normandie och Bretagne. Det kommer att bli många stopp på vägen så när vi kommer dit eller om vi kommer dit får vi se.

Bloggen är också uppdaterad med mer information om oss och vår husbil.

Här följer ett litet collage från sommaren. Klicka på bilden så får du text också: