Presentation

Vi, Annica & Lennart Rosander, startade den här bloggen i augusti 2017.
I Rosanders resor berättar vi om våra olika resor. Ibland med husbil, ibland på vandring, ibland med flyg, ibland på MC m.m.
Hugo, vår hund, är av rasen Shetland Sheep dog. Han är alltid med oss.

Senaste inlägg

Visar inlägg från april 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Snart påsk, men blir det vår också?

Glad påsk till er alla.

Vi ser nu att många av er som varit söderut börjar komma hemåt. Till en vår som lyser med sin frånvaro. Ja solen skiner faktiskt och då är det vår. Termometern visar natt efter natt någon minusgrad och då är det inte vår. Men blommorna blommar, pollen kittlar näsan och gräsklipparna brummar så det är nog vår i alla fall.

                    
Detta är "Hugos sten" som han alltid hoppar upp på vid vår dagliga morgonpromenad vid havet.

Husbilen då? Jo tack den mår fint. Bilprovarna i Falkenberg tyckte den var i fin kondition så betyget blev u.a. Vi har också gjort vår årliga visit hos Hymer i Ängelholm. Underredet på bodelen har fått sitt fuktskydd, handfatet har fått en ny kran, gasolen läcker inte samt att låset har fått ny tätning och sitter numera fast. Dessutom är bilen snustorr, det har vi papper på. Nu funderar vi på hur vi skall effektivisera utrustning och packning ännu mer. Vi gjorde bra erfarenheter efter höstens sjuveckorsresa.

                   

Vid Bilprovningen i Falkenberg. Renault Master = U.A. Mazda 323, 1,6. 1988. 6100mil = U.A.

Kör vi inget då? Nej, faktiskt inte. Inte än. Saker händer som måste prioriteras. Ja, ni vet hur det är, livet kommer emellan. Eller snarare vår trädgård som också behöver omvårdnad. Ett träd behövde tas bort och allmän vårstädning var nödvändigt.

                                     

Christoffers Trädgårdsservice med Christoffer själv på toppen är väldigt bra att anlita. Han gör alltid ett bra jobb till ett bra pris dessutom.

Nu kommer påsken och inte bara den utan våra söner också. Vi firar inte påsk men gillar långhelger för då har sönerna tid att komma. En från Stockholm och en från London. Hela "storfamiljen" brukar ses någon dag. Vi har ju två döttrar också med familjer så det blir ett gäng på femton personer. Mötesplatsen är alltid Orust.

Ät nu många ägg, det är bra för hälsan.

Hej då.

Nostalgi 2

Vilhelmina camping 1991. På väg runt Nordkalotten.

Eftersom vi i slutet på 80-talet blivit sex personer så valde vi att skaffa en dansk tältkärra, Combi Camp, som var mycket praktiskt. Varmt? Nej, men vi hade väldigt bra sovsäckar och bra kläder. Vi var vana vid friluftsliv så det var aldrig ett problem för någon. I bussen ställde vi sofforna mittemot varandra med ett bord mellan. Varje barn hade egen plats med utrymme mellan sig. Jag hade snickrat en låda per soffa, för deras prylar, som stod mellan dem. Bakom ena soffan hade vi en Porta-Potti för nödbehov. Nödbehov som gärna uppstår för barn och i synnerhet när pappa just kört om en långtradare.
Med den gröna bussen gav oss ut i Europa. Första resan var 1988 och vårt yngsta barn var tre månader. Det blev Tyskland och Holland. Nordkalotten runt blev det 1991 och i Abisko fick våra barn uppleva midnattssolen i för första gången. Vår ena son som då var 5 ½ år sade; Pappa, finns det två solar? Charmigt och roligt men fullkomligt logiskt då solen för en stund smög sig bakom en fjälltopp. Och det var också så att det var en sol på dagen och en på natten, eller?
Året därpå, 1992, hade Disney i Paris premiär och slog upp portarna i maj. Det blev söderut igen. Till Frankrike den här gången. Disney lockade oss alla. Fyra dygn i Disneys värld och vi bodde också inom området på Camp Davy Crockett i en timrad villavagn. Helt fantastiskt var det och vi var fullständigt hjärntvättade och sjöng Disneysånger i flera veckor efter. Därefter tillbringade vi en vecka i Paris och stod på en camping i Maisons-Lafitte. En ganska primitiv camping. När vi varit högst upp i Eiffeltornet, sett Triumfbågen, besökt Versailles och mycket mycket mer packade vi ihop och körde norrut till Bretagne. Där vi bodde vid havet på en camping full av semestrande engelsmän. Det äventyrligaste då, var när vi blev inlåsta i klostret på Mont S:t Michelle. Staden Dinan är ett måste, tycker jag, för er som besöker Bretagne. En vacker stad full av historia.