Resebloggen;

Så var vi i gång igen efter att trädgården fått sin omvårdnad. Motorcykeln luftats och kroppen plågats. Barnbarnen har fostrats och bären är plockade.

Då, kan vi äntligen ta oss några dagar i husbilen. Sakta rullar vi på småvägar söderut genom Halland. Målet är Bollalt eller Bållalt. Stavningen tvistar man om. Vi tar oss ner till väg 25 utan att ens ha nuddat vid motorvägen. Vid Skedala svänger vi höger passerar en gammal fin stenbro över Fylleån. Vägen är smal, omgivningen är vacker. Många bokskogar. Strax innan Mästocka finns en hed värd att upplevas. Det finns en rymlig parkeringsplats också. Nu har vi några kilometer kvar innan det är dags att svänga vänster in mot Bållaltsbygget.

Och där! Äntligen, till slut insåg någon storheten i namnet Lennart och jag fick en egen väg. Visserligen av grus med grässträng och definitivt väl undangömd i skogen. MEN, alltså va? Jag bara frågar er, hur många av er har fått en väg uppkallad efter er.

Väl framme hos vännen Tom nämnde jag min glädje över detta. Men mer mer desillusionerad man finns nog inte. Snabbt tog han ur mig villfarelsen att det var just mig det gällde. Men det biter inte på mig utan jag gläds i smyg och berättar gärna om det för alla jag träffar (stackare).

Tom förresten samlar på traktorer. Det måste vara Bolinder-Munktell och det står ett antal i ladan.

Den här traktorn står som du ser ute. Flera av hans traktorer användes till diverse göromål på gården och i skogen. På vår morgonpromenad blev vi inspekterade av de bofasta och även godkända. Efter lunchen gick vi en promenad till och nu en av Toms skogar. En fin bokskog, jag tycker att bokskogar är vackra i synnerhet när solen lyser genom grönskan. Efter en helg i glada vänners lag for vi till Örkelljunga och handlade tillbehör vi saknat. Samtidigt gick vi in och ut ur nya husbilar och var rörande eniga om att  

Hej, ja rubriken säger inte hela sanningen. Egentligen om man vill vara en petimeter är det en Hallands-Västergötlands-Hallandsrunda. Men eftersom jag har friheten att skriva det jag tycker anser jag att ordet utökad täcker in det mesta i Hallands närhet.

Jag gjorde den här turen på motorcykeln en väldigt varm dag vilket blir ganska svettigt när man har riktiga kläder på sig. Men trillar man omkull är det skönt med ett slitstarkt ställ med skydd i.

Hur ser den här rundan ut då? Jo, från Falkenberg tog jag väg 154 mot Svenljunga. En trevlig väg men stundtals med tät trafik till shoppingmeckat i Ullared. Själv undviker jag centret ifråga och har med stor framgång undvikit det så länge vi bott här, 30 år. Besöken kan räknas på ena handens fingrar, fem stycken. Enda orsaken är jag inte gillar att trängas i stora affärer. Nåväl, Ullared passerar jag snabbt och alldeles innan Älvsered passerar jag länsgränsen och vips är jag i Västergötland. mellan Mjöbäck och Överlida ser man sjön Stora Hallången på höger sida, här finns en fin rastplats att stå på. I Överlida svänger vägen tvärt vänster, missar du den svängen hamnar du i Östra Frölunda. Några kilometer efter Överlida får du hålla utkik efter en rastplats på vänster sida som ligger i strandkanten av sjön Holsjön. En riktigt fin rastplats som jag brukar rasta på i vanliga fall, en äppelpaus, om jag knuttar uppåt. Den här gången skall jag bara till Svenljunga och det är inte så långt kvar. I stora rondellen i Svenljunga finns det en skylt till motormuseet. Bynanders Motormuseum heter det och ligger några kilometer ut på landsbygden. Det är ordentligt skyltat så det bör inte gå att missa. Men min erfarenhet säger att det med stor sannolikhet alltid är någon/några som missar skyltningen. Kan folk missa skylten STOP kan man också missa en skylt om Motormuseum.

När jag ställer ifrån mig motorcykeln möts jag av en trevlig man, Stellan, som är anställd på museet. En mycket sympatisk och omtänksam man som pratade med alla gästerna och dessutom kokade gott kaffe. Stellan berättade gärna om museet och vi kom också att samtala om livet och olika livsresor. Bara det var värt resan. Eftersom det varmt erbjöd han dessutom alla gästerna ett glas vatten.

Bynanders Motormuseum innehåller ett 60-tal bilar, främst från 50-& 60talet men också ett par riktiga rariteter. Museet är i två våningar och på övervåningen finns en gedigen samling mopeder och motorcyklar. Så många så det var svårt att få en överblick. Här kommer ett par översiktsbilder.