
Så var vi i gång igen efter att trädgården fått sin omvårdnad. Motorcykeln luftats och kroppen plågats. Barnbarnen har fostrats och bären är plockade.
Då, kan vi äntligen ta oss några dagar i husbilen. Sakta rullar vi på småvägar söderut genom Halland. Målet är Bollalt eller Bållalt. Stavningen tvistar man om. Vi tar oss ner till väg 25 utan att ens ha nuddat vid motorvägen. Vid Skedala svänger vi höger passerar en gammal fin stenbro över Fylleån. Vägen är smal, omgivningen är vacker. Många bokskogar. Strax innan Mästocka finns en hed värd att upplevas. Det finns en rymlig parkeringsplats också. Nu har vi några kilometer kvar innan det är dags att svänga vänster in mot Bållaltsbygget.
Och där! Äntligen, till slut insåg någon storheten i namnet Lennart och jag fick en egen väg. Visserligen av grus med gräs
sträng och definitivt väl undangömd i skogen. MEN, alltså va? Jag bara frågar er, hur många av er har fått en väg uppkallad efter er.
Väl framme hos vännen Tom nämnde jag min glädje över detta. Men mer mer desillusionerad man finns nog inte. Snabbt tog han ur mig villfarelsen att det var just mig det gällde. Men det biter inte på mig utan jag gläds i smyg och berättar gärna om det för alla jag träffar (stackare).
Tom förresten samlar på traktorer. Det måste vara Bolinder-Munktell och det står ett antal i ladan.
Den här traktorn står som du ser ute. Flera av hans traktorer användes till diverse göromål på gården och i skogen. På vår morgonpromenad blev vi inspekterade av de bofasta och även godkända. Efter lunchen gick vi en promenad till och nu en av Toms skogar. En fin bokskog, jag tycker att bokskogar är vackra i synnerhet när solen lyser genom grönskan. Efter en helg i glada vänners lag for vi till Örkelljunga och handlade tillbehör vi saknat. Samtidigt gick vi in och ut ur nya husbilar och var rörande eniga om att


vår husbil var perfekt för oss. Men, har man en Nissan GTR och ingen garageplats finns det alternativ. Måste man även ha bilen med sig så kan man slå två flugor i en smäll. Om man dessutom är kompis med någon på banken underlättar det ju.
Vi hade läst om och även fått tips av kompisar om Persköps ställplats söder om Örkelljunga (se bilder längre ned). Dit åkte vi och bodde i några dagar. Platserna var fina, hårda och rymliga. Servicen visade det sig vara alldeles utmärkt. En granne från Tyskland fick inte sin elkontakt att fungera. I boxen var det tre uttag och två fungerade men inte hans. Efter ett telefonsamtal, detta var en söndagseftermiddag, kom ägaren och försökte få det att fungera. Han höll på länge och hade flera telefonsamtal för att få det att fungera. Till slut fick gästen låna en lång elkabel så att man kunde ta el från en annan stolpe. Klockan 07:00 på måndagsmorgonen kom en elektriker och lagade felet. Det är service, man är mån om sina gäster vilket är bra reklam. En ställplats som vi gillade. Promenadstråk runt den lilla sjön (dammen) men också stora skogar att gå i. Två wc var kanske i minsta laget då den ena också innehöll en dusch. Det blev lite kö på morgnarna. För kissnödiga herrar fanns en urinoar. Dessutom för hundägarnas hundar fanns en bänk med ramp att gå upp på så husse eller matte slapp böja på ryggen när man skulle tvätta av sin hund.
Innan bilderna måste vi också tipsa om ett trevligt och fint café/konditori i Vallberga strax söder om Laholm. Signes konditori heter det och har hyfsade priser och mycket gott att äta. Har man tur går det bra att ställa husbilen utanför konditoriet. Annars finns en stor plan ca 200 meter bort.
Väl hemma träffade Hugo sin bästa kompis Bella. Inte samma ras men snarlik päls och färgsättning.
Tack för att du läste ända hit, nu blir det bilder:
4 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS