Presentation

Vi, Annica & Lennart Rosander, startade den här bloggen i augusti 2017.
I Rosanders resor berättar vi om våra olika resor. Ibland med husbil, ibland på vandring, ibland med flyg, ibland på MC m.m.
Hugo, vår hund, är av rasen Shetland Sheep dog. Han är alltid med oss.

Senaste inlägg

Visar inlägg från augusti 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Vi avslutar ostkustsresan i Simrishamn

Från Öland körde vi till Kylinge. Här finns en husbilsverkstad med gott rykte. De monterar in LPG-tankar m.m. Vi ville undersöka möjligheten om det var möjligt att ha LPG-tank i vår bil. Bilen är låg och gasolflaskeutrymmet är trångt. Ett positivt svar att det kan gå och få med säker påfyllning också. Ca 7500 - 8000:- för en fast tankflaska och ca 13000:- om vi vill ha två fasta flaskor. Vi har kollat på två andra ställen och fått svävande svar på var man sätter påfyllningen någonstans. Här fick vi raka och tydliga besked. Nu funderar vi på hur vi skall göra.

Det var uselt väder så vi körde direkt till Simrishamn och ställde oss på Tobiksviks Campings ställplatser inne på campingen. Förut har vi varit missnöjda med både bemötandet och hygienen på Tobiksvik men nu har de stramat upp sig. Skyfallen avlöste varandra och mellan skurarna kunde vi promenera med Hugo.

Det är fint att gå gångvägen in till staden. För två år sedan var vi här och noterade ett par svanar som bodde mitt i ån. I år kunde vi se att de hade förökat sig och har sju ungar, vilket vi har förstått är mycket ovanligt. Vid hamnen i Simrishamn finns denna servicestation för cyklister något jag aldrig sett förut. Och jag har sett mycket.

Det usla vädret gjorde att vi ledsnade och bestämde oss för att köra hem dagen efter. Vi har massor att fixa med innan vi drar till fjälls i början av september. Dagen börjar bra med fint väder så vi besöker den Engelska Trädgården. Den hittar du om du kör mot Stenshuvud. Men innan vi lämnar Österlen måste vi ha i oss crépes. Det får man hos Franskan Créperia. Nygammal ägare, mindre crépes, samma goda stämning och vänliga bemötande och framför allt lika goda crépes. Lunchen blev lyckad.

Här ser du vad vi åt till efterrätt och vem åt vad? Ja, det är frågan.

På vägen hem körde vi småvägar hela vägen till Helsingborg. Där tänkte vi väga bilen på vågstationen. Utanför Kalmar finns också en vågstation men den vågen var avstängd. Då infinner sig frågan om hur man skall kunna ha rätt vikt i sin husbil eller husvagn om det inte finns något ställe att väga ekipaget på.
Tillbaka till Helsingborg nu, den vågen fungerade så bra att den satte myror i huvudet på oss. Vi hade bara 10 kilo till godo på totalvikten. Detta med 3/4 tank, lite mat i kylen, ja lite mindre av allt.
Förbryllade åkte vi hem. Den helgen gick vi igenom allt vi har i bilen och vägde noggrant allt och listade vad som vi alltid vill ha med och vad vi har med vid speciella resor. När det var klart lade vi in det som alltid skall finnas med, fyllde tillräckligt med vatten, tankade fullt, åt en extra macka och sedan körde vi till Falkenbergs Hamn. Där jobbar en trevlig och hjälpsam man som sade att man egentligen inte väger privata bilar utan bara lastbilar och liknande ekipage. Men han var en flexibel man så vi fick komma på måndagen och väga. Nu fick vi mer lugnande besked och kan andas ut. Den vågen kan man lita på eftersom den alltid kollas ordentligt. Nu lärde vi oss också en läxa. Att inte låta grejer vara kvar i bilen bara för att man kanske behöver det någon gång.
Jovisst ja, på vägen mellan Simrishamn och Helsingborg passerade vi ett samhälle som heter Harlösa. I utkanten av samhället ligger en nostalgimack - BP. Är du i trakterna så kika in där eller så kikar du in här om någon vecka så finns det bilder.

Tjing.

Del 2 från Öland

Så kör vi norrut.

Vi siktar in oss på ett ställe jag var på under en motorcykeltur. Då var det tyvärr väldigt tjock dimma så jag kunde bara ana sevärdheterna. Men jag träffade en väldigt pratglad och social engelsman med husbil som förirrat sig ut på grusvägen och nu inte hittade tillbaks till civilisationen.

Vi kör till Sandvik, där kan man köpa "förgiftad" östersjöfisk, en fiske-och gästhamn med en av de största väderkvarnarna runt Östersjön. Men vi svänger av och kör förbi stenindustrin ut på grusvägen  som leder oss till Jordhamn. Hela området är ett Naturskyddsområde så det är förbjudet att köra vid sidan av vägen vilket vi tyvärr fick se flera nonchalera, både svenska som utländska turister. Detta trots stora skyltar både på svenska, engelska och tyska. Kanske var de analfabeter eller bara dumma i huvudet. Och nej, jag står inte vid sidan av vägen om nu någon skulle tro sig se det. Det är så irriterande med den respektlösheten.

Nä, nu ser vi på det vackra landskapet och de gamla stenhusen som är fiskarstugor. Stugorna används fortfarande, men inte som bostäder. Längs den här kuststräckan ser man sår efter stenbrytningen och längre fram är det fortfarande stenbrytningsverksamhet som du kan se på bilderna i galleriet.

I Jordhamn finns en vinddriven stenslip bevarad, Jordhamn kvarn, samt resterna av en ännu äldre form av stenslipningsanordning som drogs av oxar. Fler bilder ser du längst ner.

Vid kvarnen finns det möjlighet att parkera. Tyvärr är platserna få. Men vi får plats och tar en fruktpaus här och njuter av vyerna, det skickliga hantverket både av kvarnbygget men också av stenmurarna runt oss.

När det här äventyret är klart kommer vi ut på väg 136 igen vid Hörlösa och styr norrut. Vid Torp tar vi höger på en mindre väg mot Nabbelunds hamn. Det går lika bra att bara fortsätta väg 136. Att vi hittade till Nabbelunds ställplats tackar vi Nilla och Micke (Våra Husbilsresor) för. TACK!

Kvällshimmel i Nabbelunds hamn och morgonstillheten samt Herr Hugo som vaktar sitt nya revir. Långt där borta ser du Långe Erik.

Efter en stillsam morgon kör vi till Naturreservatet Trollskogen. Återigen blir det ett tack för tipset till Nilla och Micke. Det lönar sig att läsa olika husbilsbloggar, där har vi har fått många idéer. Reservatet är en udde längst norrut på Öland. Fin och gigantisk parkeringsplats för husbilar och husvagnar. Naturrummet var informativt och hade dessutom fina toaletter. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva så mycket om toaletter som jag gör sedan vi skaffade husbil. Men det är ju en nödvändighet. I trollskogen fascineras vi av den orörda skogen och av murgrönan som klättrade på många träd och helt täckte stammarna. Vridna tallar, fallna träd, ett förfallet skjul, gravhögar, täta träd att stå under när det regnade, fina stigar och gångvägar men inte ett enda troll. Det enda troll jag såg var när jag torkat mitt huvud och tittade i spegeln. Då gick Hugo och jag och lade oss.

När vi vilat drog vi till Österlen och åt crépes hos Franskans Créperia norr om Simrishamn. Det berättar jag om i nästa inlägg.

Salut!



Del 1 från Öland.

Fyra upptagna människor med sammanlagt sju barn och en hel drös med barnbarn, hur skall de kunna hitta en gemensam helg att träffas på? Det går, men ibland tar det tid. I vårt fall ett par år av familjehändelser som satt hinder i vägen för en träff. Men nu, år 2019 kunde vi äntligen ses i deras nyinköpta villa i Färjestaden. Det har blivit många hus i den familjen. givetvis har herrn i huset sett till att det även här fanns en pool för oss badkrukor som bara doppar fötterna i havet.

Förutom häng (modernt uttryck för att vara) vid poolen gjorde vi också utflykter. Borgholm besöktes och vi tog en lunch på Ebba's restaurang. Allt promenerande medförde att koppen krävde energi, och då finns Kaffetuppen. Ett trädgårdscafé med en väldigt egen stil som måste upplevas. De har också eget bageri. Caféet ligger mellan Köpingsvik och Kolstad. På bilden ser du mor och dotter in action. Sök på Kaffetuppen så hittar du fram.

Mor & dotter servar gästerna

Dagen efter var det mera utflykter och vi landade till slut på en Kroppkaksfabrik med egen restaurang. Gillar man Kroppkakor är det här ett kulinariskt måste. Efter att ha frossat i kroppkakor hamnade vi alla i Kroppkakskoma och hängde inte vid poolen utan låg vid poolen.

Efter en fantastiskt fin helg med goda vänner drog vi på måndagsmorgonen till norra ön och bland annat Naturreservatet Trollskogen. Mer om det i del 2.

Hej på en stund.


På gång!

                                                                   Bolltisteln får besök

Nu ser vi slutet på vår Gästgiveriverksamhet för i år. Nu har tre av fyra barn med respektive gästat oss. Det är roligt att träffa alla och göra roliga saker med dem. Nu är det skönt att få kunna köra iväg med husbilen och vila upp oss.

Vi lämnar våra trädgårdsarbetare att sköta om Lavendeln och andra växter de är förtjusta i.


Packlistorna är klara och det enda som återstår är att besöka Smålandet i Markaryd för att bjuda vår yngste sons flickvän på en Älgsafari. Sedan pustar vi ett par dagar innan vi packar bilen och drar till kompisar i Färjestaden. Här kan man plaska i poolen, äta kroppkakor, fast inte samtidigt och bli omhändertagna i största allmänhet.
Bra va?