Resebloggen;

Long time, no see. Ja, inte är jag flitig just nu men det har sina skäl. Höstarbete på hus och i trädgård som vi legat efter med.

Men i onsdags bestämde vi att en kort semester vore fint. Sagt och gjort, vi packade det nödvändigaste, tandborste och leverpastej sedan stack till Varberg. Apelvikens Camping blev det. De är medlemmar i ACSI och då betalar man ett lägre pris. Havsutsikt, förstås, klarblå himmel hela helgen, givetvis och frost på nätterna, brrrrr. Det blev en så kallad "Hemester". Ett nytt ord för mig. Lite svårt har jag, det skall erkännas, för en del av de nya, modernare ord som ibland är en förkortning eller sammanslagning av halva ord. Det påminner mig om barn och ungdomstiden när vi ibland hade den typen av språk. Idag verkar många medelålders, i synnerhet, ha fastnat i de tidigare språkstadierna. Nu tillbaka till ordet hemester. Under en av våra promenader gick vi på baksidan av kurortshotellet och fascinerades av en gammal byggnad. Som på beställning dök en anställd på kurorten upp och jag fick svar på min undran om byggnadens historia. Vi fick ett långt, trevligt samtal där den trevliga kvinnan kallade vår tripp för just en hemester.

Campingen kan rekommenderas för fina och rena hygienutrymmen och en unisexbastu. Bra platser samt att campingen ligger vid den omtalade "Strandpromenaden" som börjar eller slutar vid campingen. Strandpromenaden är mellan Varbergs Fästning och Apelviken och är en asfalterad promenad/cykelväg. Som vanligt i Sverige råder det förvirring om man skall gå till höger eller vänster, eller för all del också cyklisterna som inte heller verkar veta det. Det är som på parkeringsplatser där många bilförare tror att det är vänstertrafik för att man inte kan backa ut sin bil ordentligt från en parkeringsruta.

Det går att göra avstickare på små grusvägar också till fyren och stenbrotten. Det kan bli trixit med lite stenhoppning här och där. Stenhoppning är något som Hugo älskar.