Resebloggen;

Nu har vi landat i Ribe. Vi njuter av den fina campingen och promenerar med Hugo. Det är också dags att tvätta lite kläder.

Ribe är en liten fin stad med många gamla hus, vi var lite sugna på smörrebröd men det är lite kallt att sitta ute och Hugo var inte välkommen in på restaurangerna. Vi lämnar aldrig Hugo ensam i husbilen mer än korta stunder och det tar tjugo minuter att gå in till centrum från campingen.

Nu börjar vår resa närma sig slutet. Vi kör till Sverige på lördag, ska prova campingen på Mötesplats Borstahusen efter att vi kört broarna till Sverige.

Egentligen hade vi bokat Kielfärjan hem men efter att ha tittat på hundrastplatsen på färjan mellan Göteborg och Fredrikshamn ändrade vi oss. Hugo ska inte behöva rastas på en så snuskig plats som erbjöds.

Vi kör en sväng genom Skåne och Småland på vägen hem till Trollhättan. Kanske kommer det en rapport från de sista dagarna.

Det kommer en sammanställning om resan när vi kommit hem och landat i vardagen igen.

Lite bilder från Ribe kommer här.

Vi lämnar Frankrike för Tyskland. Vårt nästa mål efter Ribeauvill var Ribe, Danmark. Vi körde till Hunfeld utanför Fulda där vi tog in på Knaus Campingpark Praforst. Det blev lite spännande. När jag stod i kön för incheckning tog mannen före mig upp ett munskydd, det stod en skylt på tyska att man skulle ha det och bara vara en person åt gången i receptionen. Jag ringde till Lennart som stod en bit ifrån att ta fram ett munskydd åt mig, så han fick leta igenom hela husbilen i alla skåp efter munskyddslådan. Ingen av oss kom ihåg var vi hade ställt den. Det blev min tur när Lennart hade hittat ett i sin akutmedicinväska men då fick jag komma in och fick ett munskydd så han slapp springa upp till mig. Igår kväll skulle Lennart ta fram en ny bok ur vår bokhylla, ett utdragbart skåp där det tidigare fanns en tv, och vad stod i den hyllan? Jo, lådan med munskydd naturligtvis.

Första dagen körde vi 39 mil och kom fram vid fyratiden så det blev hundpromenad,  matlagning och en lugn kväll med bokläsning. 

Dag två tänkte vi att köra 36 mil till en camping några mil utanför Hamburg för att kunna köra igenom Hamburg efter morgonrusningen. Men det rullade på trots vägarbeten lite här och var. Jag insåg att vi skulle komma till campingen strax efter två så jag hittade en ny camping på andra sidan Hamburg.

 Vi har aldrig kört så snabbt genom Hamburg, rullade ner i Elbetunneln och vips var vi ute ur stan. 

Ett stopp vid en vägkrog och lite god hämtmat, en schnitzelbox med pommes frites. Vi höll rådslag. Jag ringde till en favoritcamping, Camping Mitte i Medelby och frågade om vi kunde komma efter 18 när de stängde och det gick bra om vi kom före 20. Det gjorde vi, 18.02 kom vi fram efter att ha kört 57 mil på åtta och en halv timme med tre ordentliga raster. 

Nu väntar några dagar i Ribe som vi aldrig varit i tidigare trots många Danmarksresor genom åren.

För 30 år sedan var vi med barnen i Bernkastel-Kues i Moseldalen. Det var första gången som vi vandrade runt i vinodlingar. Vi hade tänkt åka tillbaka dit i år men ångrade oss, det är sällan vi åker till samma ställen. Det finns så mycket att se och uppleva i Europa. Men här kommer några bilder från förr i tiden. 

Glada barn bland vinodlingar i Moseldalen 1992.

Lunch på en restaurang i en borgruin ovanför Bernkastel-Kues, vi var på väg till Frankrike för att gå på EuroDisney som precis hade öppnat utanför Paris.

För att återgå till årets resa så har vi nu promenerat runt i ytterligare en by i Alsace, full av turistbutiker, vinbutiker och restauranger. Men de gamla husen är vackra och vinodlingar är fortfarande trevligt att vandra runt i.

Här kommer lite fler bilder från byn och dess omgivningar.

Vi tog några dagar på oss för att köra tvärs över Frankrike. Etapp 1 blev från Talmont Saint Hilaire till Dun-le-Palestel som ligger i början av Centralmassivet mitt i Frankrike. Vackra vyer och skogsklädda berg, slingrande vägar uppåt och nedåt. Där sov vi på en camping hos ett ungt holländskt par som köpt en camping i bergsbyn som de håller på att renovera. Höstens projekt är att bygga en pool.

De bygger även ett hus till sig själva som får ta den tid det tar sa den glada campingägaren. Onsdag och lördag kunde man beställa pizza som de bakade i sin pizzaugn. Denna dag körde vi ca 32 mil.

Etapp 2 blev mer påfrestande. Dagen började bra med en fantastiskt vacker väg upp och ner i bergen på väg till den röda landsvägen vi skulle åka. 

Vår Michelinkartbok är från 2018 och enligt den skulle det vara lite blandat röd landsväg och motortrafikled hela vägen till Beaune. 

Jag har fullt sjå med att hålla koll på var vi är med en översiktskarta och en detaljerad karta. GPS är till hjälp men går inte att lita på, trots att jag programmerat rätt väg gör den ibland om vägvalet när man stannat för rast.

Stora delar av vägen har nu byggts om till en bred betalmotorväg som tydligen ska invigas 1 oktober. Som tur var för vår plånbok var alla skyltar med "Peage" övertejpade och det stod skyltar om att vägen skulle stängas av 25 september på natten. Vi brukar välja betalmotorvägar ibland när vi vill fort fram och har tröttnat på franska småstäder och byar med rondeller och vägbulor. Man kommer bara 5-6 mil per timme på dessa vägar.

Vi har ofta tänkt att det vore kul att se Vinodlarnas fattighus i Beaune som är med i en Louis de Funes film "Den stora kalabaliken". Så vi körde in till campingen i Beaune men där var det fullt. De hade en stor bokning med en husbilsgrupp, Beaune är ju också ett slags vinhuvudstad i Bourgogne. Så vi fick köra vidare till Besancon. Denna etapp blev därför 47 mil istället för 37 mil men eftersom vi kört motorväg nästan hela vägen var vi framme redan vid 18-tiden. 

Etapp 3, nästa dag gick vi upp tidigt eftersom vi skulle till Ribeauville i Alsace. Jag hade mailat och frågat om det gick att boka men fått svaret att det inte gick att boka så det var viktigt att komma tidigt. När vi kom fram kl 11 fanns det bara en plats om vi ville stå mer än två nätter, på söndag kommer en grupp på 30 husbilar sa damen i receptionen. Men det går ju inte att boka frågade jag då? Jo, gruppbokningar går bra. Det är hårt tryck på många campingar på populära stäĺlen i Frankrike. Vi hade heller ingen aning om att årets vin går att avsmaka nu.

Så nu stannar vi här några dagar och vandrar bland vinfälten och vilar upp oss inför nästa etapp på hemvägen, som blir autobahn genom Tyskland. 

Hugo mår mycket bättre, det har gått en vecka sedan han blev attackerad. Han har fortfarande stora blåmärken men vi kan stryka honom försiktigt över ryggen utan att han reagerar. Jag har även fått titta lite försiktigt på hans blåmärken genom att vika undan pälsen och upptäckte att han även har sårskorpor där. Vi såg inget blod när det hände men det låg nog dolt under pälsen, vi fick inte titta för det gjorde så ont.

Idag gick vi en lång promenad, Chemin des douaniers, (Tullarnas väg) längs med kusten. Det finns stigar och vägar på många ställen efter de Franska kusterna som kallas för Tullarnas stigar/vägar.

De första dagarna tog vi det lugnt på campingen och gjorde några cykelutflykter. 

Första cykelturen gick till en liten by, Bourgenay med en hamn med restauranger och en glassbar. 

Glassen fick godkänt av Lennart. 

Nästa cykelutflykt gick åt andra hållet med många vackra vyer över Atlanten. 

Imorgon tisdag är det vår sista dag här på den lyxiga campingen där jag idag provade spadelen av poolerna, härliga bubbelbad, varmt och skönt vatten att simma i. Imorgon ska Lennart gå bilmuseum och vi ska proviantera inför starten av vår långsamma hemresa. Med ACSI-pris har vi betalat 18 euro/dag, prisvärt! 

Det kommer lite fler bilder av den vackra naturen i galleriet.