Tallbergsbroarna

Gäsp!! Oj vad tidigt det blev uppstigning idag, redan klockan sju. Som tur är värmer solen min slitna kropp när vi kommer ut på Hugos kissrunda. men sedan går det undan så redan vid nio är vi startklara. En fantastisk start för att vara oss. Vi smyger ut från Ö-vik och presssar sedan på längs E4. Lite bilar och lastbilarna ligger perfekt så när dubbelfilerna kommer är vi lagom ikapp så farthållaren behöver aldrig justeras. På vägen passerar vi golfbanan med det passande namnet Puttom. I Nordmaling svänger vi vänster mot Nyåker och Bjurholm. Ca fyra km efter pepparkaksfabriken i Nyåker svänger vi av mot Tallbergsbroarna. En grusväg som är som grusvägar brukar vara, tvättbrädelik och lite små skutt här och där. Då är luftfjädring rätt skönt, så fick jag det sagt också.

 Vänstra bilden: Bro nummer 2  från 1919 en bågbro i betong, 338 m lång. Bakom den är nya järnvägsbron från 1994.

Mitten: Äldsta bron som numera är landsvägsbro sedan 1938. En stålverksbro som byggdes 1891, den var järnvägsbro till 1919. 37 meter hög och 164 meter lång.

Högra bilden: Vy över Öreälven.

Aeroacrofobi! Det lider jag av. Ren och skär höjdskräck alltså (jag slog upp det för att verka lite märkvärdig). Det är inte speciellt märkvärdigt att vara höjdrädd. Det är ganska svettigt. Bara att köra över den smala bron 37 meter upp i luften tog nästan luften ur mig. Plötsligt var farthållaren temporärt ur funktion. Räddningen var att bilen är ganska självgående. Säkert över på andra sidan bron ser vi en fin rastplats med grillmöjligheter och även andra möjligheter finns som att besöka ett genuint torrdass. De ser man inte ofta numera.

Den äldsta brons brospann underifrån och till höger syns de andra broarna.

Man kan göra en rundvandring under broarna. Den startar vid vindskyddet och där är numrerade skyltar längs hela rundvandringen med informativ text om brobyggena. Kan vara lite småknepigt att gå dels på grund av underlaget och dels för att det är brant.

Vägen från Tallberg mot Bjurholm bjuder på fint landskap men även på fina namn såsom; Petanäs, Älskanäs, Önskanäs och dessutom hittade vi äntligen Västerås. Ibland finns samma ortsnamn på många håll i vårt land som ni alla säkert redan vet. Då och då ställer det till det i vår GPS som mirakulöst hittar ett minimalt Ljusdal med några hus på kartan som ligger norr om Borlänge men inte hittar Ljusdal i Hälsningland. Vilket ledde till lite humörsvängningar hos mig när vi plötsligt vid E45 i Orsa skulle köra åt motsatt håll än vad jag och min kompis Atlas visste. Detta var en helt ovidkommande passus men skönt att få dela med mig av den erfarenheten.

Efter Bjurholm blev det Lycksele och sedan raka spåret till Arvidsjaur. Tolv renar fnattade runt på och vid sidan av vägen utanför Glommersträsk. Annars var resan ganska händelsefattig. 

Lite fler foton här nedan: