Presentation

Vi, Annica & Lennart Rosander, startade den här bloggen i augusti 2017.
I Rosanders resor berättar vi om våra olika resor. Ibland med husbil, ibland på vandring, ibland med flyg, ibland på MC m.m.
Hugo, vår hund, är av rasen Shetland Sheep dog. Han är alltid med oss.

Den 7 okt. ett romerskt mästerverk

Tidig morgon, mörkt ute, kyligt, åskan har gått i natt, regnet hänger i luften och vi vill iväg till Frankrike igen. Grötfrukost, alla luckor stängda och Herr GPS är uppvärmd, nu sticker vi.

När man vaknar upp ur drömmen och

inte riktigt är klar i knoppen.






Pont du Gard utanför Nimes är målet för dagen. Vi vill hinna dit så vi hinner fota i kvällssolens motljus, kanske det kan bli bra bilder.

Vi gillar motorvägarna i Frankrike trots att det kostar. Alla är inte heller betalvägar. Man får se mycket av franska landskapet från en högre position, vägarna är bra, rastplatserna oftast väldigt fina och det är aldrig trångt. Dessutom om man som idag vill komma fram fort är de suveräna. Man kan friska på rätt duktigt. Så det blir ingen snålkörning idag.

I god tid kommer vi fram till Remoulins och campingen La Sousta som ligger precis vid Gards flodbädd. En helt okej camping för övernattning, trevligt bemötande, kyliga hygienutrymmen. Inga markerade platser, det var ett skogsparti, flera utslagsbackar och bra plats för tömning av gråvatten.

Vi har god tid på oss och packar kameror och lite vatten och går till floden, som nästan är uttorkad. På väg ner får Hugo problem igen med sin tass så vi får bära honom. Vi tog fel ryggsäck. Den här får han inte plats i så det blir till att bära. Nu är det inte kanonläge för att fota men det gör ingenting. Byggnadsverket, som ingår i UNESCOS världsarv, är imponerande att skåda.

När man vet:

Att det är byggt utan murbruk.

Att alla stenblock är huggna så att de passar in i varandra och låser varandra.

Att en del stenblock väger ca 6 ton.

Att det var ca 1000 man som slet med akvedukten.

Att vattenledningen var 50 km lång och sluttningen på ledningen var ca 0,25 m/km.

Att det inte fanns laser 60 e.Kr.

Att det fanns människor med knivskarpa hjärnor då.

Dessutom får du nu veta att vår resrutt hittar du i Huvudmenyn - Resväg 2018.

Nu kommer det lite bilder från Pont du Gard:



27 september - 7 oktober i Blanes

Hej hej, nu är vi på gång norrut. I morgon kör vi efter tio sköna dagar här i Blanes. Avkopplande, varmt och trevligt. Bra camping, rent och snyggt och med utgång direkt på strandpromenaden, där den tog slut. Att gå hela fram och tillbaka var ca 4½ - 5 km vilket vi gjorde varje morgon i soluppgången. Fredagsunderhållningen med liveartister var inte i vår smak.

Nu skall jag inte skriva mer, skönt va?

Det blir en bildberättelse i stället här nedan i Galleriet:

25-26 september, från kallt till varmt.

Brrrr, ja det sade jag flera morgnar i rad i Chenonceau när termometern envist låg mellan 5-7 grader plus. Vid en flod också, då blir det gärna råkallt som man kan säga. Befann man sig i solen och vinden inte nådde en då var det varmt och skönt. Till slut blev det ganska ansträngande att hela tiden flytta runt för att samtidigt som man ville ha en plats i solen även ville ha lä. Gör det på en campingtomt omgiven av träd och engelsmän så får ni se hur lätt det är.

Apropå engelsmän så var Camping Le Moulin Fort mer som en engelsk koloni. Restaurangen serverade engelsk mat, engelsk öl och till och med bilarna hade ratten på höger sida. Alla hälsade på varandra utom på oss utlänningar.

Tidigt en morgon smög vi oss iväg och körde skyndsamt till närmaste motorvägspåfart. Här skulle det köras raka vägen till värmen och den går över Centralmassivet. Delmålet på resan var den kommunala campingen i Lempdes. Fortfarande kämpar vi med att inte gasa på, utan ta det mer lugnt.

Tydlig vägvisning till campingen Le Pont d'Allagnon i Lempdes. En helt okej övernattningscamping. Ni som inte gillar gamla bilar kan nu göra ett hopp....

Den här sevärdheten bjöd man på. En Renault Estrafette 1000. Den här modellen med stor kylare tillverkades mellan 1965-68 och Estrafette var unik eftersom den var framhjulsdriven.

.....och på morgonen körde vi till byns bageri. Här har jag fotat en typiskt fransk öppen "Saluhall" som är vanlig i både städer och byar. När brödet är inköpt styr vi ut på A75, motorvägen till Bezièrs. Nu blir det branta backar med lutningar mellan 5 - 9%.

En fin resa med vackra vyer och visade det sig vackra byggnationer också. Fint att man visade vilken höjd man befann sig på med jämna mellanrum. Då kan man ha med det i sin blogg.
Plötsligt, när vi okunniga resenärer passerar en vägskylt om en rastplats där Annica uppfattar namnet Eiffel så tjoar hon till att vi skall svänga av. Sagt och gjort, jag lyder order och vi rullar in och får se en mäktig syn.

En magnifik syn. Viaduc de Garabit. Ritad av Gustave Eiffel och byggd av Leon Boyer 1880-1884. Eiffel ritade bron innan han ritade Eiffeltornet.

En järnvägsbro över floden Truyères dalgång. Den är 120 meter hög och 565 meter lång.

Du hittar bron ca 9 mil söder om Clermont-Ferrand vid väg A75 eller en liten väg D909.


Mer magnifik utsikt, hela bron i dess fulla längd.

Dessutom en person som är världens bästa kvinna.






Världens coolaste hund ser ut så här med bilselen på. Han är en posör.

Javisst ja, var var jag nu igen i berättelsen.

Jo, när vi fotograferat klart, tagit några tuggor på den stora baguetten och fått något varmt i oss så kör vi vidare.Det är ett mycket vackert landskap med alla berg.

Lika plötsligt som tidigare dyker en vägskylt upp. Den här meddelar oss att nu minsann är vi precis mitt i Frankrike. Vi ler segervisst mot varandra och svänger av. En sådan tur vi har, mitt i Frankrike, det är det inte alla som har varit. Nu har vi något att berätta för barnbarnen. Nämligen att mormor och morfar har varit mitt i Frankrike, mitt i Sverige och bäst av allt mitt i Irland.

Ser ni skylten. Det är alltså sant. Många var där före oss. Lika inspirerade av att äntligen få beträda mittpunkten i Frankrike. Vi tror att det är viktigt för fransmän att ha en konkret plats som bekräftar att dom bor i Mittens Rike.


Det blev lite fotande från några små höjder. Jag fick lite problem med klättrandet. Hala sulor i kombination med kraftig lutning och stela leder ger ibland oönskat resultat. Där det dessutom växer sådana här:

Det blev lite stickigt och blodvite uppstod. Men det blev bra bilder till Fotoboken.

Vi gör alltid fotoböcker om våra resor. Dessutom gör vi varje år en Årsbok i stället för det antika Fotoalbumet.

Om alla våra foton blir liggandes i hårddiskar är det ju ändå ingen som orkar titta. Men fotoböckerna är lätta att ta fram och bläddra lite i. Vi skriver med stor text så vi kan läsa och minnas på hemmet, ha ha.


Nu kom jag in på ett sidospår igen. Det blir långt det här.

Nästa upptäckt efter vägen var Viaduc de Millau. En spektakulär miljardsatsning över floden Tarus dalgång. Längd 2460 m. Bredd 32 m. Höjd 343 m. 19 meter högre än Eiffeltornet. Bron öppnades 2004 så att det blev en motorväg från Clermond-Ferrand till Bézièrs.

Efter allt som vi sett under dagen var vi glada att det inte var så långt kvar till Roussillion så vi slapp fler stopp. En övernattningscamping som var lite spartansk med bullrigt läge mellan en landsväg med lastbilstrafik och en motorväg med lastbilstrafik, en järnväg med ....tågtrafik med containrar på och som grädden på moset, en flygplats. Ha, sade vi, vi har bott på Tantolundens ställplats i Stockholm och det enda som saknades där var motorvägen.Svårt att sova? Nej inte alls.

Hej då.














Konstnärsbilen CASAMBU

Det här kallar jag HUSBIL!

Klicka på: LÄS MER!

Annicas favoritslott i Loiredalen

Så där, nu är vi här igen, hej på er!

Loiredalen, denna omtalade trakt med floderna Loire och Cher med sina vackra slott och vackra natur. Det var ett måste på resan med att besöka den här delen av Frankrike och i synnerhet Château de Chenonceau vid floden Cher.

Fyra olika vinklar, översta bilderna visar fasaden mot öster och de nedre alltså mot väster,

Nu blir det en del historik.

På 1300-talet byggdes det en borg på den här platsen av Jean Marques. År 1412 brändes borgen ned och byggdes upp igen men arvtagaren Pierre Marques var skuldsatt och 1513 sålde han borgen till Thomas Bohier & Katherine Briconnet.

De rev allt utom tornet, Marques Torn, och byggde det nuvarande slottet på borgens grund.Det är den rektangulära byggnaden närmast tornet. Bygget påbörjades 1515 och var klart 1521.

1535 Tar Kung Francis I över slottet på grund av obetalda skulder till Kronan.

1547 Ger Kung Henri II slottet till sin älskarinna Diane de Poitiers. Hon anlade trädgården samt byggde bron.

1559 Dör Henri II. Änkan, Catherine de' Medici vill ha slottet själv. Hon ger Diane de Poitiers ett annat slott och tvingar henne att flytta. Catherine låter bygga ett tvåvåningsgalleri på bron. När Catherine de' Medici dör ärver hennes son, Henri III slottet.

1589 Dör Henri III och hans änka, Louise de Lorraine, ärver slottet efter Catherine de' Medici. Hon slutade inte att sörja och isolerade sig mer och mer. Hon var deprimerad. Sitt sovrum lät hon till exempel tapetsera med svarta tapeter. Hon var den sista av kunglig börd på slottet

Allén in till slottet.                                                                               Utsikt från Galleriet mot väster.


               Detta är trädgården, som Diane de Poitiers lät anlägga, sett ur olika vinklar.

         Catherine de' Medici lät anlägga denna trädgården, också den sedd ur olika vinklar.

Under 1700-talet ägde den rika borgarfamiljen Dupin slottet. Louise Dupin hade så kallade "Litterära salonger" där de stora tänkarna möttes och diskuterade. Det var poeter, filosofer, vetenskapsmän. De mest kända är Voltaire, Montesquieu och Rousseau. Hon lät också vanliga människor passera genom slottet för att komma över floden. Hon lyckades också att ha slottet kvar under och efter revolutionen.
Sedan kom en period där slottet ofta bytte ägare.

År 1913 Köpte Chokladfabrikanten Henri Menier slottet. Slottet ägs än idag av familjen Menier. När Henri dog tog brodern Gaston över.

1914 - 1918
När 1:a Världskriget bröt ut lät Gaston Menier upprätta ett militärsjukhus i slottet med 120 sängplatser. Han installerade rinnande varmt och kallt vatten och elektricitet. Han finansierade inte bara detta sjukhus utan lät även upprätta ett militärsjukhus på chokladfabriken.
Ja, ni ser själva vad bilderna visar. Han moderniserade även köket för att kunna fungera som sjukhuskök.

Under 2:a världskriget var floden Cher skiljelinje mellan det ockuperade Frankrike och det fria Frankrike. Då hjälpte familjen Menier och deras anställda flyktingar av olika slag att ta sig över floden genom slottet.

Två gamla Bentley stod lite undanskuffade och de var inte i så bra skick, tyvärr.
Detta är en Bentley Mark Vl Saloon från ca 1947-48. En nyare Bentley S1 Continental från ca 1957.

Annica besökte slottet och insöp all kunskap samt tog även de flesta fotografierna. Jag då? Jag är ingen slottskille och var gärna med hunden istället. Jag kojade i husbilen.












Äldre inlägg

Nyare inlägg